Det varte en stund før Alf Prøysens barnesanger fikk innpass i lesebøker og i samlinger med barneviser som ikke var utgitt av ham selv. Men for de barna som hørte ham på radio i 1950-åra, fikk visene hans straks en høy bruksverdi. De framsto som en livsnødvendighet, en stadfesting av deres egenverd og rett til utfoldelse som barn. Dette vedvarte i flere generasjoner.

Forelesningen vil drøfte hva slags lyriske og sanglige kvaliteter som så raskt ga Prøysens barneviser selvfølgelig innpass som del av barnas felles sangkultur. En tese vil være at de ved sin lyriske kraft gir nærvær til selve eksistensen, både i barnet opplevelse av seg selv, av andre som levende og med-levende vesener og av den verden barnet vokste opp i.   

Förvandlingen till miniatyr är ett livskraftigt litterärt motiv som inom barnlitteraturen får alldeles särskild sprängkraft då det anspelar på barnets maktlösa och utsatta position som kroppsligt och metaforiskt liten i en värld av vuxna jättar. Alf Prøysens populära Teskedsgumma är en gränsöverskridande figur med rötter i myt och saga. Hennes miniatyrförvandlingar kommer till synes alltid lika olägligt, men iscensätter i själva verket hennes list, aktörskap och förmåga att påverka sin omgivning.

I mitt föredrag läser jag Prøysens sagosamlingar för barn, särskilt berättelserna om Teskedsgumman, ur ett maktperspektiv relaterat till förvandlingsmotivets barnlitterära tradition. Med hjälp av bl.a. intermediala ingångar undersöker jag hur Teskedsgumman konstrueras i relation till barn, djur och natur och därmed blir en del av det konsekventa barnperspektiv Prøysen anlägger i sitt berättande för barn.